Det går inte att förstå hur det ojämställda Sverige utan att se hur ansvaret för hem och familj skiljer sig mellan män och kvinnor. För även om vi har en av världens bästa föräldraförsäkringar och har varit föregångare, är föräldraskapet inte jämställt. Kvinnor tar i genomsnitt ut sju av tio föräldradagar, ungefär lika många vabdagar och utför majoriteten av det obetalda hemarbetet.
Trots att föräldraförsäkringen funnits i 50 år – och mammorna tog 95,5 procent av alla dagar 1974, har det alltså inte gått särskilt snabbt framåt. Ser man även till den obetalda föräldraledigheten blir bilden ännu dystrare. Då tar männen endast ut två av tio lediga dagar med sina barn.
Jämställdhetsmyndigheten konstaterar att kvinnor i snitt lägger 57 minuter mer på det obetalda hemarbetet jämfört med männen. Detta inkluderar matlagning, tvätt, bakning, disk, dukning, städning och sophantering. Kvinnor utför också – i genomsnitt – en större del av omsorgsarbetet i hemmet. Detta gäller främst i omsorgen om barn, men även av äldre anhöriga eller av familjemedlemmar med funktionsvariationer.
Det är inte svårt att se att det större ansvaret för hemarbetet ger en större stress bland kvinnor. Undersökningar visar att kvinnor som kommer hem från jobbet får ökad puls medan pulsen minskar för männen.
I rapporter om kvinnors ökade ohälsa görs den här kopplingen också. Och här blir klassaspekten viktig. För hälsotillståndet som den sämre arbetsmiljön och de otrygga jobben, med de låga lönerna – som arbetarkvinnor är överrepresenterade i – blir inte direkt bättre av att stress och kraven hemifrån dessutom är höga.
Att kraven på kvinnor är ohållbara är det många som vittnar om. Det går inte att förstå den ökade klass- och könskopplade ohälsan med samhällets ökade krav från alla håll, kombinerad med en sämre ekonomi och arbetsmarknadens mest slitsamma jobb.
Ovanpå detta kommer även en ytterligare försvårande omständighet. Internationellt kallas fenomenet för ”Motherhood penalty”, en mammabestraffning, som går att se statistiskt även här i Sverige. Ser man på kvinnors och mäns löneutveckling, tappar kvinnor ekonomiskt när det första barnet föds. Och efter några år har hon fortfarande tappat, jämfört med om hon inte fått barn. Bland män syns inget sådant tapp, här tuffar löneutvecklingen på som vanligt, oavsett om han blir pappa.
Det här är resultatet av en utbredd diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden som inte går att förstå utan att se till hur arbetsgivare förväntar sig att det är mamman som ska ta huvudansvaret för hem och omsorg. Även kvinnor som är i fertil ålder men som inte skaffar barn, märker av den här diskrimineringen.
Kvinnor straffas med andra ord dubbelt – både direkt i sämre hälsa för att de tar ansvar för familj och hem – och ekonomiskt för att de just tar det ansvaret.
Vad kan du göra?
- Reflektera över hur ansvar för barn, familj och hem ser ut mellan kvinnor och män i din närhet. Vad tror du att den viktigaste förklaringen är till den ojämställda uppdelningen?
- Diskutera med vänner, bekanta och arbetskamrater: Vad är viktigast att göra för att jämna ut familje- och hemansvar? Vem eller vilka bär ansvaret för att genomföra de förändringarna?