Det är något konstigt som pågår i Sverige. Samtidigt som arbetslösheten når nya nivåer – åtta procent är officiellt utan jobb just nu – finns det rekordmånga jobb över.
Och lyssnar man till vissa politiker låter det som om svenskarna är bortskämda och lata. Som om folk helst av allt är arbetslösa. Sanningen är betydligt mer komplex än så.
Enligt en undersökning från bemanningsföretaget Manpower group saknar 77 procent av Sveriges företagare rätt kompetens just nu, vilket är ovanligt högt. Och det är inte bara IT-tekniker och särskilda tekniska specialister som samhället skriker efter. Kanske mest allvarligt är bemanningskrisen i välfärden – där arbetarkvinnor dominerar – som bara väntas växa under åren som kommer. Enligt Sveriges Kommuner och Regioner behöver 410 000 fler anställas i vård och omsorg under de närmaste åren.
Samtidigt vill allt färre vill jobba där. I en undersökning från Vårdförbundet från våren 2024 svarar så många som fyra av tio unga vuxna som jobbar inom vården att de inte kommer fortsätta att jobba kvar. När svenskarna tillfrågas om vilket bristyrke de skulle kunna tänka sig att omskolas i får vårdyrket det absolut lägst antal röster.
Och kanske är det inte så konstigt. I samma undersökning från Vårdförbundet svarar en av fem att arbetsbelastning är för hög för att kunna hantera. Nio av tio svarar att det är en hög eller för hög arbetsbelastning. Också inom barn- och äldreomsorgen anses jobben vara ohållbara. Knappt hälften av de tillfrågade i en undersökning från Kommunal svarar att de inte jobbar kvar i äldreomsorgen om tre år. Den största orsaken är psykisk trötthet – ett resultat av slimmade organisationer, låg bemanning och höga krav.
Men arbetsmiljön är bara en del av förklaringen varför kvinnorna inte vill jobba kvar i välfärden – eller alls söker sig dit.
Ingångslönerna är låga och löneutvecklingen är generellt sett dålig. Dessutom jobbar fyra av tio deltid och inte ens hälften har en tillsvidareanställning på 100 procent.
Det hela resulterar inte bara i en otrygg ekonomisk tillvaro utan också om en utsliten kropp och ett sönderstressat psyke för alltför många arbetarkvinnor i välfärden. Det är alltså inte svårt att se varför många väljer bort de här jobben, eller söker sig vidare.
Men det behöver inte vara såhär. Det går att satsa på bättre villkor, löner och arbetsmiljö. Och på bättre välfärd för patienter, brukare, barn och äldre. Men det kostar pengar. Enligt LO behövs 51 miljarder till i höjda statsbidrag till kommuner och regioner.
Det handlar – som så ofta – om politiska prioriteringar.
———-
Vad kan du göra?
- Reflektera över det här med välfärdens resurser – har du märkt av nedskärningar? Har du noterat om eller hur det påverkar de anställda?
- Diskutera med vänner, bekanta och arbetskamrater: Har ni märkt om det satsas på att få fler att vilja jobba inom välfärden? Vad borde göras konkret för att få jobben att bli tillräckligt bra – så att jobben blir attraktiva?