Svenska medier rapporterade tidigare i år om ökade löneskillnader i Sverige. Istället för 10 procents lönegap, hade det ökat med en tiondels procentenhet till 10,1 procent. Men vad skillnaden beror på och vad som bör göras blev det knappt någon diskussion om. Kanske för att statistiken är missvisande. Kanske för att den döljer de riktiga problemen.
Det är Medlingsinstitutet som tar fram statistiken. Också kampanjen ”Lön hela dagen” används den här statistiken för att synliggöra när under arbetsdagen som kvinnor slutar jobba avlönat. Enligt Sveriges Kvinnoorganisationers uträkning förlorar kvinnor i genomsnitt 4 000 kronor i månaden jämfört med män.
Problemet med den här statistiken är att den inte synliggör de enorma löneklyftor som finns beroende på klass inom grupperna ”män” och ”kvinnor”. Här syns inte att tjänstemannakvinnor rusat iväg lönemässigt de senaste åren, medan arbetarkvinnor står stilla eller i viss utsträckning backar.
Här syns inte heller de faktiska löneskillnaderna, som beror på att arbetarkvinnor alltmer blivit överrepresenterade i otrygga anställningar och i korta deltidsanställningar, mer än en av fyra arbetarkvinnor jobbar deltid jämfört med knappt en av tio män i tjänstemannayrken. Nej, i statistiken räknas alla löner upp till heltids- och helårslöner, oavsett hur verkligheten ser ut. De 4 000 kronorna är därför en rejäl underskattning, landets arbetarkvinnor förlorar betydligt mindre än så i månaden jämfört med männen.
Det blir missvisande när Medlingsinstitutets lönegap presenteras utan diskussion om växande klasskillnader inom gruppen kvinnor (bland män går lönerna sakta men säkert i stället ihop). Dessutom blir det svårt att diskutera vilka lösningar som behövs för att sluta lönegapet. Utan ett klassperspektiv syns inte hur arbetsvillkor, arbetsmiljö och anställningsförhållanden påverkar lönen. Det blir också svårt att förstå ohälsan som är så stor beroende på klass och kön – kvinnor med förgymnasial utbildning har fyra gånger fler sjukdagar än tjänstemannamän.
Och även om löneskillnader finns inom gruppen tjänstemän, går utvecklingen tydligt åt rätt håll. Bland arbetarkvinnor syns inte alls samma positiva kurva, något bland annat ”800 år kvar till jämställdhet?” visar.
Vad kan du göra?
– Reflektera över vad Medlingsinstitutets statistik om kvinnors och mäns löner (uppräknade i heltid och helårsanställningar) kan få för konsekvenser. Vad missar vi när ekonomisk jämställdhet mäts på det här sättet?– Diskutera med vänner, bekanta och arbetskamrater: Vilka är de viktigaste åtgärderna som behöver göras för att minska det riktiga lönegapet i Sverige?