När det kommer till jämställdhet är det viktigt att se till de verkliga problemen i stället för att fastna i förenklingar och i sådant som snarare stjälper än hjälper.
När det kommer till jämställdhet kommer debatten ofta att handla om sådant som inte är det mest brinnande, utan snarare om symbolfrågor. För några år sedan klagade Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch på att jämställdhetsdebatten hamnat fel. Att den inte bör handla om menskonst eller genuspedagogik, utan om sådant som spelar roll på riktigt.
Det är viktigt att se att det ofta finns en agenda när partiföreträdare gör sådana utspel. I Buschs fall handlade det om att visa på att vänstern har fel, och att jämställdhet måste ses utifrån ett kristdemokratiskt perspektiv.
Men det finns en poäng i att peka på att symbolfrågor oftast inte är de som vi behöver utgå ifrån (även om tex genuspedagogik har stor betydelse för att skapa mindre destruktiva könsroller).
Att kombinera klass och kön skrev vi om tidigare. Men förutom dessa två faktorer behöver även ”etnicitet” läggas till, för att förstå de diskriminerande strukturerna kring ojämställdhet – liksom för att bygga fungerande lösningar.
Med ”etnicitet” menas etnisk bakgrund, dvs svensk eller utländsk. Och det handlar inte om att det skulle finnas nedärvda egenskaper, utan istället om ett statistiskt konstaterande att ursprung spelar roll när jämförelser görs mellan olika grupper.
I undersökning efter undersökning syns det här kristallklart. Kvinnor som dessutom har arbetaryrken och som dessutom har utländsk bakgrund har det allra svårast på alla ledder och bredder.
Lönenivåerna är lägst (mer om detta senare), de otrygga anställningarna är vanligast och ohälsan är störst. Här finns det också skillnader beroende på ursprungsland, där det förenklat är värst för de som kommer från Afrika söder om Sahara och bäst för de som kommer från ett grannland, eller ett land i väst.
Orsakerna till den här strukturella diskrimineringen är flera. Dels finns det ren och skär diskriminering, vid exempelvis rekryteringar som flera undersökningar visar på. Men det kan också handla om att de som är relativt nyanlända inte har språkkunskaperna eller utbildningsbehörighet. Arbetslösheten är därför också större bland svenskar med utländsk bakgrund.
Ser man till de som jobbar blir det uppenbart att många fler är överutbildade här jämfört med personer med svensk bakgrund. Detta syns bland annat i rapporten ”800 år kvar till jämställdhet?” där personer med utländsk bakgrund systematiskt har sämre löneinkomster jämfört med de med svensk bakgrund baserat på utbildning.
I samhällsdebatten argumenteras det ofta för att familjestöd och socialförsäkringen behöver sänkas så att kvinnor med utländsk bakgrund ”ska komma i arbete”. Ansvaret för att ”integreras” och att ”komma ut på arbetsmarknaden” läggs ofta på de enskilda kvinnornas axlar. Men ser man till verkligheten så blir det tydligt att problemet inte är att kvinnorna inte arbetar. De kvinnor med utländsk bakgrund som har jobb tjänar betydligt mindre, både jämfört med männen som med kvinnor med svensk bakgrund.
Rapporten ”800 år kvar till jämställdhet?” visar att arbetarkvinnor med utländsk bakgrund bara tjänar lite drygt hälften av männens löneinkomster. De till och med backar, relativt sett, sedan år 2000, visar rapporten.
Problemet är snarare att de här kvinnornas arbete inte värderas lika högt som andras. Att de gör helt rätt, men inte belönas för det av samhället.
Vad kan du göra?
- Reflektera över hur diskrimineringen ser ut och vilka konsekvenser det får, baserat på klass, kön och etnicitet i vårt samhälle.
- Diskutera med vänner, bekanta och arbetskamrater: Vad skulle behöva göras för att etnicitet och bakgrund ska få mindre ekonomiska konsekvenser än idag?