Det är lätt att konstatera att jämställdhet inte är en särskilt prioriterad fråga bland svenska politiker. Kanske särskilt just nu, med krig och osäkerhet i omvärlden.
Ändå är det en högt prioriterad fråga bland svenskarna. I valet 2018 var ämnet den tredje viktigaste frågan bland väljarna i SVT:s VALU, 2022 var det den sjunde viktigaste och i EU-valet i somras den sjätte viktigaste frågan.
Och trots det stora intresset verkar inte politikerna ta uppmaningen på särskilt stort allvar. Jämställdhet har varken varit något som prioriterats i riksdagsvalen 2018 och 2022 eller i EU-valet.
Men det är lätt att konstatera att icke-politik för jämställdhet för utvecklingen bakåt. Att när annat lyfts, när jämställdhet mest blir en sidofråga eller en fråga om ”lyx”, ja då backar jämställdheten. Exempelvis minskar kvinnors representation i politiken. I riksdagen är männen fler och bland de tyngsta posterna – bland utskottsordföranden – är bara en av fem kvinnor.
I boken ”Feminism på riktigt” (Stenberg, 2022, Premiss förlag), görs en djupdykning i riksdagspartiernas jämställdhetspolitik. Här blir det tydligt att de olika partiernas prioritering av frågan, men också vad man faktiskt menar med jämställdhet, avgör vilken politik man för.
Här blir det tydligt att partierna prioriterar frågor om kvinnors överrepresentation i ohälsa, i sämre arbetsvillkor och i fattigdom, olika.
Särskilt tydligt blir det att regeringspartierna Moderaterna och Liberalerna har en övervägande liberalfeministisk analys, och främst ser jämställdhet som ett individuellt projekt, där kvinnor med resurser ska uppmuntras och belönas. Här finns politik för utökat jobbskatteavdrag, högre tak för RUT och minskad skatt på ISK-sparande. Sådant som gynnar vissa, men långt ifrån alla kvinnor, och som inte hjälper jämställdheten på bred front. Bland Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna finns en mer konservativ syn på jämställdhet, där kvinnor ska uppmuntras att ta mer ansvar för sina barn och äldre anhöriga, men också att arbeta inom klassiska kvinnoyrken. Här finns en politik för en stärkt familj och för starkare könsroller.
I boken ”Feminism på riktigt” konstateras att det är två partier – Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som har en politik för ett jämställt samhälle. Miljöpartiet har även till stora delar sådan politik, men har även delar som är mer liberala och främst riktar in sig på enskilda individer. Det som särskiljer S och V är att politiken för jämställdhet har ett klassperspektiv, siktar mot breda förändringar och inkluderar sådant som arbetarkvinnors arbetsvillkor, arbetsmiljö och ohälsa.
Inga partier är dock perfekta, enligt boken analys. Det går att vara ännu bättre på att kombinera klass, kön och etnicitet. Att ännu tydligare driva en politik för att lyfta arbetarkvinnor och att prioritera målet om ett jämlikt jämställt samhälle.
Vad kan du göra?
- Reflektera över ansvaret hittills för jämställdheten. Vilka aktörer har sett till att föra jämställdheten dit vi är idag?
- Diskutera med vänner, bekanta och arbetskamrater: Vilka aktörer är viktigaste framåt för att skapa ett mer jämställt Sverige? Rangordna de tre viktigaste som har störst ansvar just nu och de närmaste åren.